Till innehållet

Innehållsförteckning

Sälfångstmuseet och fälbåten

Sälfångst har bedrivits i Finland åtminstone från tidigare stenåldern (3000-1300 f.Kr). Bottniska vikens kusttrakter har traditionellt varit sälfångstsområde och redan tidigt utvecklades fångsten till en betydande näring för traktens bönder. Sälfångstens betydelse grundade sig på bytets mångsidiga användning och på värdet av de produkter som man fick av sälen. Den viktigaste av dessa var tranen, som var en betydande handelsprodukt.

De tidigaste tecknen på sälfångst vid Tankar härstammar från 1330-talet. I museet kan man bekanta sig med en omfattande samling sälfångstsredskap. Fritt inträde.

Långväga sälfångst skedde på öppet hav. Fälbåten fungerade som säljägarnas bas och redskap på många olika sätt: man bodde i den, man seglade i den, man drog den längs isen, den fungerade som lager och den användes för transport av byte. Under fångstens blomstringstid var fälbåtarna stora, mer än tio meter långa och cirka tre meter breda. När näringens lönsamhet avtog blev även båtarna mindre och manskapet på åtta personer krympte till fyra. De hade en hög, brant akter och en låg för, så att det var lätt att dra upp dem på isen. Kölen var bred framtill, så att den inte skulle kilas fast i isen, utan i stället trycka isen under sig. Fälbåten som finns till påseende på Tankar är byggd i Replot i Vasa skärgård år 1928. Typiska fälbåtar tillverkades i Kvarkenområdet ännu i början av 1900-talet.

Näkymää majakan loistosta

Hylkeenpyyntivene



Tekstisi tulee tähän.
matkailu

Upp