Fortsätt till innehållet

Reserveringar och priset

Guidningar

Under guidade turer har man möjlighet att bekanta sig med Kieppis utställningar med ledning av en museiguide. Hur länge guidningen tar och dess tema kan överenskommas enligt gruppens önskemål. Gruppen kan också bekanta sig med utställningarna på egen hand före och efter guidningen.

Den guidade gruppens storlek

Vi rekommenderar att gruppen som deltar i guidningen består av högst 25 personer så att alla ska ha möjlighet att höra och följa med guidningen. Gruppens maximistorlek är 35 personer, men då är guidningens andel mindre och man får bekanta sig mera självständigt med utställningen. En grupp kan också delas in i två mindre grupper så att den ena gruppen bekantar sig med andra objekt i museikvarteret eller ta något att dricka i Våffelcaféet invid (öppet på somrarna).

Workshopar

I Kieppi ordnas pedagogiska workshopar för att genom miljöfostran, vetenskap och konst dyka in i naturens värld och dess under. I workshopen hjälper vi besökaren förstå naturfenomen samt uppmuntrar till att göra iakttagelser och dra slutsatser av det man ser. Kretsloppet i naturen samt människan som en del av naturen tas ofta upp. Målet är att väcka intresse för naturen och naturskydd: fakta, upplevelse, insikt och att göra själv.

Workshopars längd, lämplig gruppstorleken och teman

Workshoparna kan anpassas efter deltagarnas ålder. Längd ca 1,5 timme eller enligt överenskommelse. Vi rekommenderar att gruppstorleken är högst 15 personer, gruppens maximistorlek är 25 personer.

Just nu erbjuder vi På uggleutflykt-workshop. Nedan finns mera information om Kieppis utbud på tidigare workshopar, dess kan bokas efter överenskommelse.

På uggleutflykt-workshopen

Under den här uggleutflykten är det garanterat att du ser ugglor och hör deras hoande. Kieppi, Karleby naturhistoriska museum, ordnar i samarbete med Jani Ylikangas en utställning samt en workshop där man får bekanta sig med i Finland levande ugglearter samt deras levnadssätt. Veikko Salkios minidioramor berättar om ugglornas häckning och deras bytesdjur. Med hjälp av ett skuggspel kan vi också skapa stämningen i en nattlig skog.

Fabelskogens ugglor, Jani Ylikangas, fotografier

Ugglor – Strigidae

I skymning vid månadsskiftet februari-mars kan en vandrare höra dovt hoande eller ett tätt rytmiskt läte. Ugglorna börjar tidigt söka efter partner eftersom deras ungar blir självständiga först efter månader av omsorg. De flesta arternas ungar lämnar boet utan att kunna flyga, men stannar kvar i närbelägna träd där de klättrar och tigger mat av honan. Våra ugglearter övervintrar i Finland med undantag av horn- och jordugglan. Om det finns dåligt med föda beger sig särskilt unga ugglor och honor ut på vandring.

Ugglor fångar främst sorkar, men också näbbmöss, möss och råttor samt småfåglar. Ugglor kan höra och lokalisera bytet genom snön tack vare sina stora öron som ligger lite på olika nivåer. Vid bedömning av avståndet har ugglan hjälp av ögonens breda binokulära synsektor. Synfältet är smalt, men huvudet kan vridas upp till 270 grader. Ugglan flyger tyst, nästan ljudlöst. De starka sylvassa klorna och den krökta näbben är till hjälp vid hanteringen av bytet. Delar som inte smälter, såsom hår och ben, i födan stöter ugglan upp som spybollar.

I Finland häckar tio ugglearter och de är alla fridlysta. Ugglor bygger inte sina egna bon utan de häckar i jordgropar, ihåliga träd, hålor eller holkar eller exempelvis i kråkfåglars gamla bon. Största delen av våra ugglor bor i barrskogar, men terrängen där de jagar är ofta öppnare.

  1. Fjälluggla (Bubo scandiacus): Specialiserad på fjällämmel, ytterst utrotningshotad, häckar sporadiskt i Norra Lappland.
  2. Lappuggla (Strix nebulosa): Fåtalig uggla som har ett ansikte med täta strimmor, förekommer i söder bara under goda sorkår.
  3. Kattuggla (Strix aluco): Fåtalig uggla som har en dräkt i brunt och grått, beståndet förekommer mest i söder.
  4. Sparvuggla (Glaucidium passerinum): Vår minsta uggla (vikt 50-70 g), sårbar art, förvarar bytesdjur i holken.
  5. Slaguggla (Strix uralensis): En art som trivs i miljöer av olika slag, beståndet har långsamt ökat.
  6. Jorduggla (Asio flammeus): Trivs vid myrar och åkrar, övervintrar i huvudsak i Sydeuropa.
  7. Hornuggla (Asio otus): Har ett svajande flygsätt, beståndets storlek varierar enligt sorksituationen, övervintrar i Mellersta eller Sydeuropa.
  8. Berguv (Bubo bubo) Vår största uggla (vikt 1,5-4 kg), mycket utrotningshotad trots att den anpassat sig till stadsmiljö.
  9. Pärluggla (Aegolius funereus): Nära hotad art, beståndet har minskat på grund av att gamla barrskogar har försvunnit.
  10. Hökuggla (Surnia ulula): Dagaktiv uggla med lång stjärt, beståndet förekommer främst i norr

 

Källor:

  • Tipling, D. & Peltomäki J. Pöllöt. Luontotutkielma. 2014.
  • Johnsson, L. Euroopan linnut. 2003.
  • Suomen lintuatlas, http://atlas3.lintuatlas.fi/
  • ymparisto.fi, Suomen lintujen uhanalaisuus 2019
  • luontoportti.fi, Pöllöt

Natur och djur

  • Mer än hälften av fåglarna som häckar i Finland är flyttfåglar. Resten av fågelarterna är partiella flyttfåglar, vandringsfåglar eller stannfåglar. I workshopen bekantar vi oss med olika fåglar och diskuterar vilka slutsatser vi kan dra av deras struktur, näbb och bröstben. Vad äter de, vart flyttar de? I Veikko Salkios naturaliesamling finns cirka 200 fågelarter representerade vilka häckar i Finland. Det finns också tillgång till cd:n Finlands fåglar med beskrivning av flyttfåglarnas flygrutter, flyttider samt häcknings- och förekomstorter.

    Svanarna flyger tillbaka till Finland.
  • Fågelägg kan vara enfärgade eller brokiga, runda eller ovala – allt har en mening. I workshopen bekantar vi oss med fåglarnas häckning, olika fågelbon samt fågelägg genom Kieppis äggsamling och prov i Veikko Salkios samling. Vad säger lagen om fågelägg? Numera avlidna biologen Harri Hongell fungerade tidigare som expert när det gällde att känna igen fågelägg och bon. I workshopen kan du själv göra ett fågelbo och ägg av olika material. Det finns också tillgång till cd:n Finlands fåglar med beskrivning av flyttfåglarnas flygrutter, flyttider samt häcknings- och förekomstorter.

    Tjäderboet, Enontekiö 1959 och sädgås ungar, Rovaniemi landskommun 1955. Foton: Veikko Salkio.
  • Nässelfjärilen och citronfjärilen är dagfjärilar som alla känner, men vilka är svärmare, spinnare och mätare? I workshopen bekantar vi oss med fjärilarnas mångfald och fjärilens förvandling från ägg till fullbildad fjäril. Vad sker i olika utvecklingsskeden? Vi kan också fundera på skillnader mellan trollsländor och fjärilar eller undersöka olika insekter. Att vika origamifjärilar kräver noggrannhet, men slutresultatet är belönande.

    Amiral på skogsvinbärs blad.
  • Älgen bredde ut sig till vårt land efter den senaste istiden för ca 10 000 år sedan. Den är väl anpassad till köld: de långa täckhåren är ihåliga och verkar värmeisolerande och dessutom är älgens långa ben till hjälp i snön. Men vad äter älgen under olika årstider? I workshopen bekantar vi oss med älgen och andra hjortdjur genom horn- och skallprov i Veikko Salkios samling. I sina fotografier lyfter Jyrki Portin fram älgen i olika livsmiljöer. I workshopen kan vi också fundera på vilken betydelse älgen har haft under Finlands förhistoria och dess betydelse för oss idag.

    Alces alces, Jyrki Portin, ur år 2016 utställning.
  • Man kan rymma undan vinterkölden, men de djur som stannar får skydd av snön. Vissa vilar i flera månader medan andra letar ständigt efter mat under hela den korta ljusa tiden på dagen. Den mjuka snön avslöjar spår efter många små fötter som vi kan undersöka. Välkommen att bekanta er med djur som vi kan se i vår vinternatur. Hur klarar de den långa, kalla vintern? I workshopen får du också anvisningar om hur du kan delta i projektet Följ med vintern.

    Skogsfolk, Jyrki Portin, ur år 2010 utställning.
  • Med hjälp av fossil får vi kunskap om jordklotets historia och uppkomsten av liv. I workshopen kan vi kika miljoner år tillbaka i tiden och få reda på hur alla organismer har förändrats med tiden. Hur har kontinenterna flyttat på sig under jordklotets historia? Vilka faktorer har påverkat jordklotets klimat?  Som expert vid identifiering och datering av fossil har fungerat paleontologer vid Helsingfors universitet.

    Ammonitfossil på Svalbard. Foto: Veikko Salkio.

Mineral och vetenskap

  • I workshopen bekantar vi oss med uppkomsten av stjärnor och solsystemet med bilder från rymdteleskopet Hubble. Vad är det som skyddar jordklotet mot meteoriter? Vi undersöker olika meteoriter och impaktbergarter. I Viljo Nissinens samling finns ett fragment av kända Bjurböles stenmeteorit som föll ner som ett eldklot i slutet av 1800-talet nära Borgå. I workshopen letar vi på en jordglob fram platser där stora meteoriter slagit ner eller hittats, både i Finland och i andra delar av världen. Som expert har fungerat Satu Hietala (GTK), Arto Luttinen (Naturhistoriska centralmuseet) och professor emeritus Lauri Pesonen (Helsingfors universitet).

     

    Stjärnhimmel på natten där vintergatan åtskiljer sig som ljust och dimman band. Gibeon-järn-nickel-meteorit. När provet har sågad, slipad och etsad med syra, framkallar man en lamellstruktur som kallas Widmannstätten figurerna.
    På vänster: Vintergatan. Foto: Joni Virtanen. På höger: Järn-nickel- meteorit, Gibeon, Namibia.
  • Berg bildas och vittrar sönder, hav bildas och försvinner. Jordens yta förändras ständigt, materia cirkulerar. Välkommen att bekanta dig med mineraler och stenar som bildas av grundämnen. Hur och var bildas de, vilka ämnen består de av? I workshopen blir magmatiska bergarter, sedimentstenar och metamorfa stenar bekanta. I Viljo Nissinens mineralsamling ingår en cirka 3 500 miljoner år gammal gnejs från Siurua i Pudasjärvi, den äldsta bergarten i den Fennoskandiska urbergsskölden. Vi kan också lära oss känna de vanligaste mineralerna.

    Fantastiskt: Rörelse, Joni Virtanen, ur år 2014 utställning.
  • I naturens kretslopp under miljoner år har bergen långsamt vittrats sönder till sten, grus, sand och lera. I workshopen bekantar vi oss med lermineral och färgämnen som används vid keramiktillverkning, detta med hjälp av prov i Viljo Nissinens mineralsamling. Vad minns leran av jordens olika skeden? Vad är sur sulfatjord som man kan hitta även i Karleby? Som avslutning får alla en bit finsk rödlera som man kan forma till ett litet konstverk åt sig själv. Obs! Lerföremål kan inte brännas i Kieppi.

    Keramik, Merja Pohjonen, ur år 2013 utställning. Foto: Anne Yrjänä.
  • I Viljo Nissinens mineralsamling finns många sällsynta mineral och deras ädla former. I workshopen utreder vi av vilka grundämnen och genom vilka processer ädel- och smyckestenar bildas. Vi söker fram en ametist, en topas och en rubin i samlingen. Vilka egenskaper måste stenen ha för att man ska kunna slipa den? Som avslutning kan vi undersöka mineral med olika instrument, slipa stenar för hand eller göra vår egen amulett av olika material.

    Stenens skimmer, GTK, ur år 2014 utställning.

För små barn

  • I Kieppis färgäventyr bekantar vi oss med ljus och färg på ett mångsidigt sätt. Människoögat kan uppfatta bara en bråkdel av solstrålningen.  Färger ”föds” via vårt synsinne; ljusets våglängd påverkar färgerna vi ser. Med hjälp av ficklampa får vi fram vackra färgnyanser i fjärilars vingar och fåglars fjädrar. En del mineral varierar i färg beroende på ljuset. Joni Virtanen har genom åren fotograferat atmosfärens olika fenomen. Med hjälp av hans bilder lär vi oss bland annat om meteorer, norrsken, halon, lysande nattmoln, regnbågar.

    SkyScapes, färga moln, Joni Virtanen, ur år 2017 utställning.
  • I Kieppis vinterworkshop är vi en del av den vintriga naturen. Vi diskuterar vad fåglarna gör under den mörka vinternatten. Var hittar de sin föda under de korta, ljusa timmarna? Alla djur går ingalunda i vinterdvala. Olika djurarter har kommit på sina egna sätt att överleva vintern. I Jaana Erkkiläs berättelse Vinterparadis berättar björnen historier om vinternaturen. I den rimfrostiga skogen kan vi också se spår efter många små fötter. Det är roligt att göra spår i takt med musik av Mellersta Österbottens Kammarorkester.

    Grafik, Jaana Erkkilä, ur år 2011 utställning.
Djur ritade av barn fästa på en bakgrund av silkespapper som föreställer en vintrig skog.
I Vinterparadiset berättade björnen sina berättelser medan fler och fler djur samlades runt den.