HANNA VIITALA & K. TSCHÄHRÄ – MELLAN VÄRLDAR
1.3–26.5.2024
K.H.Renlunds museum, Utställningshallen, Karleby
Upplevelser av helighet invid det osynliga och mystiska -utställning med visionära verk av Hanna Viitala och K. Tschährä öppnas i Utställningshallen i Karleby
Hanna Viitalas och K. Tschähräs utställning är två visionära konstnärers första gemensamma. Bägge konstnärernas verk väller fram ur det undermedvetna och omedvetna och föds som resultat av en meditativ process. Utställningen kikar in i parallella världar, utbuktningar och spiraler i universum.
Intresset gentemot meditation och mindfulness har ökat under de senaste åren och metoderna utnyttjas i stor utsträckning. Också genom att skapa konst kan man uppnå en meditativ upplevelse när man hänger sig åt processen. Konstnären får kontakt med sitt undermedvetna och det omedvetna och resultatet blir en visuell tolkning av en mystisk upplevelse.
K.H. Renlunds museums inbjudningsutställning presenterar två visionära konstnärer: Hanna Viitala (f. 1976) och K. Tschährä (f. 1975). Mellan världar dyker ner i djupet av det undermedvetna och lyfter fram visioner från parallella världar. Viitalas skulpturinstallationer är späckade med detaljer av återvunnet material, allt från klackar till glänsande smycken och från fjädrar till pärlor. Viitalas verk utstrålar feminin styrka och består ofta av föremål som samlats från kvinnornas värld och de höjer sig otåligt mot höjderna. Formspråket i K. Tschähräs teckningar och målningar påminner om en rogivande mandala och är till synes mera dämpade. Betraktar man dem närmare märker man små öglor, mönster som växer strålformat, olika ansikten och björnar samt konstruktioner som påminner om koraller och torn. Bägge konstnärernas verk präglas av en överdådighet av detaljer.
Utställningens genomgående tema är upplevelsen av det heliga. Viitala och K. Tschährä kan ses som ättlingar till grott- och klippmålare som lämnat sina magiska bilder på heliga platser för tusentals år sedan. Verken sträcker sig bortom tid och rum och de är tidlösa samtidigt som de är starkt närvarande i nuet.
Bildmotiven och arbetssätten i Hanna Viitalas och K. Tschähräs verk är typiska för visionär konst. Arbetet omfattar ofta automatism, dvs. konstnären upplever sig vara en kanal via vilken saker tar sig uttryck. Rytmer och upprepningar, ett tvångsmässigt behov att skapa och fylla det tomma rummet (horror vacui) är typiska drag för visionärister. De bygger upp sin egen värld med hjälp av konsten och konsten blir en livsstil. Visionär konst är en del av outsiderkonsten. I Finland används benämningen ITE-konst om outsiderkonst. Ett typiskt drag är lekfullhet, humor och insiktsfullhet. Visionär konst avviker i detta avseende från det traditionella sättet att se ITE-konst. Det som ITE-konstnärer och visionära konstnärer har gemensamt är dock det faktum att de är självlärda och att deras skapande är tvångsmässigt.
Skapelseberättelser och schamanistiska resor
Att helt satsa på att göra konst har inte varit någon självklarhet varken för Hanna Viitala eller K. Tschährä. Hanna Viitala gick en utbildning för sysselsättningshandledare men en konstterapi i slutet av 2010-talet öppnade upp hennes kreativitet.
– Jag upplever att jag samlar bitar på samma sätt som Lemminkäinens mor samlade ihop sin sons kroppsdelar och blåste liv i dem eller som den fornegyptiska gudinnan Isis, som på samma sätt väckte sin man Osiris till liv och han blev kung över de döda, berättar Viitala om utgångspunkterna för sin konst. Jag öppnar upp myter och väcker dem till liv, men verkens enskilda föremål har ingen betydelse i sig.
Tschährä gjorde tidigare landskap och porträtt som hobby. Vibrationsterapin (TRE®) under coronaåret och den automatiska rörelse som vibrationen satte i gång gav konstnären ett helt nytt sätt att uttrycka sig.- Jag reser mellan den övre och den undre världen och söker en förbindelse till osynliga energier och schamanen inom mig, beskriver K. Tschährä sin skapandeprocess. Jag är som en maskin som i oändlighet kan fortsätta att teckna, utan uppehåll och över kanterna på pappret.
Att göra konst är tvångsmässigt för bägge konstnärerna. K. Tschährä upplever en känsla av välbefinnande när hon tecknar och målar. Starka känslor förhindrar övergången till ett kreativt tillstånd. K. Tschähräs motiv beskriver på makronivå en universell rymd eller livet under ytan, eller på mikronivå en intracellulär struktur, allt efter åskådarens eget val. I verken döljs i en huvud- eller biroll konstnärens eget kraftdjur, björnen, som hon upplever att hon fått från den karelska släktlinjen på sin fars sida. För simulering av en shamanresa har K. Tschährä skapat ett hjälpmedel åt sig, en huvudbonad, via vilken resan görs. På videon Trans (Dröm) som visas i utställningen avbildas konstnärens resa till den övre och den undre världen som baserar sig på automatisk kroppsvibration.
Hanna Viitala å sin sida behöver en lämplig stimulus, en kraftig känsloladdning, innan verket börjar ta form. När verket är färdigt söker Viitala kunskap om de enskilda delarna och då öppnar sig olika kulturers skapelseberättelsers myter. Så gott som alla verk avbildar universella feminina krafter, gudinnor. De kan också ha ett samband med realtiden, till exempel skepnaden Ananke, som blev färdig precis innan coronan, vars huvud till en del påminner om coronaviruset eller den maskulina gestalten Krigaren, som avviker från den övriga produktionen, och som kom till en månad innan kriget i Ukraina.
Cyklisk resa
Mellan världar är en cyklisk resa i en visionär konstnärs värld som samtidigt upprepar sig och ständigt ändras. Den är konstnärernas invärtes resa som tar sig uttryck i verkens visioner och stämningar. Ur universum som utvidgas och fördjupas i olika dimensioner söker Hanna Viitala och K. Tschährä på sitt eget sätt livets mening och gör sin egen resa synlig också för andra.
Under utställningen kan besökaren uppleva kretsloppet från födelsen till döden, mellantillståndet och resan mot pånyttfödelse. Den är också en schamanistisk resa till den övre och den undre världen. Som guider under utställningen fungerar K. Tschähräs björn och Hanna Viitalas gudinnor från olika skapelseberättelser. Utställningen är en eloge till livets kretslopp och till förfäderna och världskulturernas heliga kraftgestalter som oberoende av sina olika manifestationer liknar varandra och hjälper människor att klara vardagen.
– Det förflutna bor i oss, konstaterar K. Tschährä. Jag upplever att jag är en del för något primitivt, grottmålningar och aboriginal konst. Ofta kallar jag min konst nyprimitivism.
För Hanna Viitala anknyter den cykliska resan till skapelseberättelser till sökning av kontroverser. Den dikotoma världen erbjuder rikligt med svartvita tolkningar: gott och ont, madonna och hora, brud och brudgum. För Hanna innebär den cykliska resan till den övre och den undre världen en utforskning av dimensioner och sfärer.
– Upptäcktsresan är en resa till moderskapet och det feminina. Och varje resa erbjuder något nytt och häpnadsväckande, berättar Hanna Viitala.
Konstnärernas verk fungerar som uttryck för konstnärernas spiritualitet. Med hjälp av konsten har Viitala hittat sin egen livsåskådning och K. Tschährä kommer närmare sin skapare genom att göra konst.
Konstnärerna har tillsammans gjort en väggmålning för utställningen, där K. Tschähräs penseldrag och Viitalas tredimensionella figurer bildar en imponerande helhet. Poeten Arto Lappis verser kompletterar utställningen.
Hanna Viitala & K. Tschährä – Mellan världar
1.3–26.5.2024
K.H.Renlunds museum, Utställningshallen, Långbrogatan 28.
Utställningens texter på finska och svenska.
Mellan världar – i samband med utställningen
Workshop Björnen vaknar till våren3 kl. 12–15 i samband med evenemanget Vinterdag i museikvarteret. Workshopen leds av K. Tschährä.
Konstnärsträff tors. 4.4 kl. 18. Hanna Viitala och K. Tschährä berättar om sin konst.
Fritt inträde till utställningarna och evenemangen.
Hanna Viitala har studerat tv-produktion i England och senare till närvårdare. I konstterapi i slutet av 2010-talet fann Viitala inom sig en skattkista med berättelser och en vilja att skapa konst. För henne är konsten en sökexpedition under vilken hon tolkar förebud och tecken i vardagen för att hitta det femininas eviga myter i de universella skapelseberättelserna. Hanna Viitala arbetade förra året med stipendium från Satakunnan rahasto. Viitalas skulpturer har ställts ut vid många olika gallerier och museer under de senaste åren, senast i Finlands Nationalmuseums utställning Den otämjda konsten. Viitalas verk finns tills vidare inte i något museums samlingar, eftersom hon inte har velat avstå från sina verk.
Tschährä är konsthistoriker till sin utbildning. Under coronasommaren hittade hon genom vibrationsterapi (TRE®) ett nytt sätt att göra konst, genom att låta handen föra och skapa en fri linje. Arbetssättet har en beröringspunkt med 1920-talets surrealisters verk med fria linjer, som baserar sig på det omedvetna och undermedvetna, men verkens egentliga utgångspunkter skiljer sig dock. För K. Tschährä lyfter hennes verk fram koder ur schamanernas andevärld där hon leds av sitt kraftdjur, björnen, som hon fått via sina karelska släktlinjer. K. Tschährä har fått stipendium från Finska kulturfonden för genomförandet av utställningen.K. Tschähräs teckningar har tidigare ställts ut i gallerier och i samband med Rauman taidemuseos utställning Lintu ja kala! (2023) skapade hon en till platsen bunden målning i museets portgång.
Mera info:
Hanna Viitala, tfn 044 329 5252, viitalahanna@hotmail.com
K. Tschährä, tfn 050 366 3822, katja.villemonteix@gmail.com
Elina Vuorimies, vik. utställningsamanuens, tfn 044 780 9478, elina.vuorimies@kokkola.fi
BILDER
Hanna Viitala, Minervauggla, 2023. Bild: Miranna Santala.
K. Tschährä, För evigt återkommande (Björnens linje), 2024. Bild: K. Tschährä.