Fortsätt till innehållet
Kommunförsökets blogg

För ett mer enhetligt och livskraftigt Mellersta Österbotten

I mars 2021 påbörjades kommunförsöket med sysselsättning där kommunerna bär ansvaret för vården av sysselsättningen med stöd av försökslagen. Syftet med försöket är att öka sysselsättningsgraden, få långtidsarbetslösheten att minska och snabbt få överfört tillgänglig arbetskraft till företag som febrilt väntar på arbetskraft. Inom Karlebys stadsorganisation överfördes sysselsättningstjänsterna till en del av näringarna och stadsutvecklingen, vilket understryker betydelsen av kopplingen mellan sysselsättning och livskraft. Sysselsättningsprocessen ska vara dynamisk och basera sig på företagarnas behov. Samtidigt är budskapet till de arbetssökande att det finns arbete i vår region. Man måste modigt bena ut, undersöka och leka med processerna och också inse att man måste se sig själv i spegeln.

Vi har ett vackert och mångsidigt landskap och Karleby är en fin stad. En undersökning av stadsbilden (2020) visar att vi beskrivs som en trygg, lugn och vacker havsstad med en stor verbal färdighet där man vet hur man nätverkar. Vi är en av landets bästa inom export och bor i en kustzon i närheten av både huvudvägar och vattenområde. Vi har alla förutsättningar att växa och det är bra att leva och bo i regionen – men ett gott mående innebär också drivkraft. Landsbygden och ett eget lugnt rum kommer troligtvis att tilltala framtidens människor. Det här kan vi också erbjuda.

FN:s biodiversitetspanel (2020) förutspår att pandemier kommer att bli vanligare i framtiden. Ekologiska, sociala och ekonomiska lösningar borde kunna byggas upp lokalt så att också näringarnas existens kan säkerställas. Man måste kunna avläsa framtidens tysta signaler. Ingen utveckling och inga förberedelser för dåliga tider sker genom diskussioner där alla är av samma åsikt. Vi talar för ett genomskärande, tvärvetenskapligt och tväradministrativt tema – men vi bör komma ihåg att detta förutsätter rikligt med brokiga och mångsidiga diskussioner där man också utforskar sina egna och nya perspektiv.

I stället för att koncentrera oss på vad vi saknar ska vi binda all energi och rikta blicken mot vad vi redan har: värna om och stöda våra styrkor och tala och signalera för dessa alltid när det är möjligt. Tillsammans. Det finns mycket som fungerar och det som inte gör det ska modigt tas upp till diskussion. Vi behöver en gemensam och djärv vision om att öka attraktionskraften i vårt landskap så att människor flyttar hit, stannar här och har det bra här.

En sak som jag själv önskar är att man skulle låta bli att snabbt rata andras vilda idéer eller tankar. I en kritiserande atmosfär finns eller uppstår inget gott. Och de bästa idéerna har ofta uttryckligen börjat med galna idéer. Vi borde tillsammans fundera på hur vi kunde skapa en atmosfär där man vågar kasta fram tankar, modigt bolla med dem – och det viktigaste: en atmosfär där misstag, olikheter och sådant som avviker från en själv är tillåtna. Det finns knappast någon av oss som tror att ens egen existens och egna tankar utgör en perfekt mittpunkt och andra bara är spridning runtomkring? Skulle det inte vara fint att profilera sig som ett landskap där man vågar diskutera, förhålla sig positivt till andras åsikter och tankar för att vi är så kloka att vi vet att det är den enda atmosfären där människan mår bra? Det bästa och bäst fungerande teamet består av människor som är olika och som tänker olika – och en kommun eller ett landskap är också ett team.

Varje gång då jag besöker Finlands största bybutik i mina hemknutar eller kör förbi Powerpark tänker jag på de här små kommunerna. Jag känner inte helt till uppkomsten av dessa företag, men sannolikt fanns det både med- och motvind ­– och kanske också skratt och förundran. I ett av företagen uppstod en vild tanke om Europas största cartingbana som skulle växa till en upplevelsepark. Vd:n för det andra företaget fick 1994 en vision om att ”göra bybutiken till en turistsevärdhet”. I egenskap av sysselsättningschef och ledare för kommunförsöket i landskapet uppmuntrar jag därför alla – varenda en – att skapa vilda idéer, nytt tänkande och en djärv diskussion om landskapets livskraft, välmående och ett gott liv och också frågor som berör sysselsättning. Utveckling av sysselsättningen är verkligen något som kräver teamarbete och djärva ord – utan att glömma djärva handlingar.

Sanna-Mari Levijoki
sanna-mari.levijoki@kokkola.fi

Bloggskribenten Sanna-Mari Levijoki leder kommunförsöket för Karlebyregionen i Mellersta Österbotten och arbetar också som sysselsättningschef på Karleby stad. Sanna-Mari är en utvecklingspsykolog som är intresserad av mänsklighet som strävar efter att skapa förståelse mellan individen och den omgivande verksamhetsmiljön och som tror på att empati är något man kan lära sig.