Luftning
Luftningen sker i luftningsrummet där vattnet sprutas i luften som små droppar genom Dresden-munstycken. Ventilationen sker med en toppventilator och nödvändig ersättningsluft tas antingen utifrån eller inifrån vattenverket.
Syftet med luftningen är att avlägsna koldioxid från råvattnet varvid behovet av kalk i processen minskar. Det andra syftet är öka vattnets syrehalt så att oxidationen av järn och mangan underlättas.
Alkalisering och kalktillförsel
Som rengöringskemikalie används kalciumhydroxid Ca(OH)2, dvs. släckt kalk. Mängden kalk som tillförs regleras så att vattnets pH-värde stiger till ungefär 9,5. Då pH-värdet ligger vid 9,5 oxideras järnet och manganet och avlägsnas under reningsprocessen. Mängden kalk som tillförs är ca 45 g/m³.
Framställning av kalkmjölk
Kalken, som används som fällningskemikalie, transporteras till vattenverket med bil och flyttas till vattenverkets kalksilo. Från silon matas den torra kalken in med hjälp av doseringsapparat. Inställningen av apparaten sker för hand enligt råvattnets kvalitet och mängd.
Av kalken framställs en kalksuspension genom att blanda kalken från doseringsapparaten med lösningsvatten. Mängden vatten som används för att framställa kalkmjölk ställs in på ungefär 9 m³/h. Vid maximal inmatning fås då en ca 1 %:ig kalksuspension. Uppehållstiden i kontaktbassängen är ca 4 minuter varefter kalksuspensionen leds till början av flockningslinjerna.
Flockning
Omrörare finns i två processlinjer, båda med fyra separata omrörare. De tre första är vertikala omrörare och den fjärde en horisontell omrörare. Det kemiskt behandlade vattnet leds till en vertikal omrörare där det fördelas mellan två parallella vertikala omrörare. Från dessa leds vattnet till den sista horisontella omröraren. Omrörarnas rotationshastigheter kan regleras och i praktiken är hastigheterna högre i början. Uppehållstiden i omrörarna ska med märkeffekten vara minst 40 minuter. Från horisontella omrörare leds vattnet till sedimenteringsbassängerna.
Sedimentering
Från horisontella omrörare leds vattnet till fyra sedimenteringsbassängers bottenskikt. Som sedimenteringsmetod används vertikal sedimentering vars effekt har ökats med hjälp av 60 cm höga Munters-lameller av plast. I vertikal sedimentering stiger det kemiskt behandlade vattnet upp från bottnen och strömmar genom lamellerna till bassängens övre del där det sedimenterade vattnet samlas i ett ytrörsystem och leds vidare till sandfiltren.
Reglering av pH och tillförsel av kolsyra
I sedimenteringsbassängerna samlas vattnet i två kanaler och leds till filtren. pH-värdet regleras genom att tillföra koldioxid och kolsyra CO2 i kanalen.
Tillförseln av kolsyra styrs av pH-värdet på så sätt att värdet på vattnet som leds till filtren är ca 8,6. Mängden tillförd kolsyra är ca 5 g/m³.
Filtrering
I de båda processlinjerna finns det fyra filter. Filtren är tvåskiktsfilter och materialet är antracit och två sandlager med olika kornstorlekar. I filtren sker två olika funktioner samtidigt. Å ena sidan blir nästan all den järn- och manganfällning kvar i filtret som kommit igenom sedimenteringen medan ammoniak å andra sidan avlägsnas från råvattnet genom nitrifikation i filtren.
Desinficering
Eftersom grundvatten används som råvatten är vattnet hygieniskt sett rent. Syftet med desinficeringen är att trygga det renade vattnets hygieniska kvalitet under lagringstiden och distributionen i nätet.
Desinficeringen sker genom tillförsel av hypoklorit och ammoniumsulfat i renvattenbassängen. Vattnet som pumpas ut i nätverket har en klorhalt på ca 0,30 mg/l.