Fortsätt till innehållet

Biografisk bakgrund

Salkio och fyra barn sitter på en stenmur. På marken framför dem sitter andra barn på gräsmattan.
Veikko och barn på läger i Elba. Foto: Juha Sundström.

10.4.1912 Ernst Veikko Olavi Salkio föds i Ruokolahti (dagens Imatra). Alltsedan barndomen är han intresserad utav naturen. Preparerar sin första fågel, en morkulla, som 15-årig. Som 13-åring studerar han Einari Merikallios böcker och blir intresserad av Heinäsaaret i Petsamo. På dessa berömda öar hade två män från gränsbevakningen i uppgift att trygga fåglarnas häckningsfrid på somrarna. ”Jag måste få komma till Heinäsaari.

20.5.1936 Min lycka hade inga gränser då jag vaknade under däcket på ’krigsfartyget’ Turja då den kom i hamn. Jag rusade upp på däck – och där var det.” Föregående år, efter avslutad värnplikt hade Veikko Salkio anställts till gränsbevakningen. Nu är han den ena av männen på Heinäsaari. ”En storartad sommar.

1937 Salkios förläggningsplats blir Pummanki by i Kalastajasaarento. Han bor i en kammare i Törmälä gård, var han under sin fritid preparerar fåglar samt bl.a. en räv och en säl. Assisterar i juni Einari Merikallio som kommer på sin sista resa till Petsamo för att fotografera fåglar. Salkio fotograferar själv också många naturmotiv.

18.2.1938 I Finland grundas de tio första naturskyddsområdena, av vilka tre är belägna i Petsamo. Skötseln av områdena anförtros åt Skogsforskningsinstitutet, i vars tjänst även Veikko Salkio övergår. Han arbetar som vakt på alla tre områdena: ”ännu efter hundratals år skulle storskarvarna få vara i fred för oss människor.

28.11.1939 Veikko Salkio blir tillsammans med två andra gränsvakter kapade av sovjetsoldater på den finska sidan. Nu börjar fångenskap, köld, hunger och ovisshet.

30.11.1939 Vinterkriget börjar. ”Beskyddandet av människor och naturen fick ge rum åt våldsmakt och orättvishet.” I Petsamo blir hans första samling kvar, ca 40 preparat av ryggradsdjur. När vinterkriget är slut får han sin frihet, då han stiger över gränslinjen i Vainikkala.

1941-45 Veikko Salkio deltar i kriget och blir sårad i handleden till höger hand. Under permissioner från fronten fortsätter i Petsamo påbörjade verksamheten som betraktare och ringmärkare för Naturhistoriska centralmuseet vid Helsingfors universitet. Redan då har han en dröm om en så omfattande samling av varmblodiga ryggradsdjur som möjligt. Möter under sin permission K. E. Kivirikko, ur vars verk han redan som ung hämtat naturkunskaper.

1945 Salkio börjar sitt arbete vid Skogsforskningsinstitutet, med Rovaniemi som förläggningsort från år 1950. Arbetar som naturskyddsvakt (senare som inspektör) på naturskyddsområden i Lappland fram till 1978. Oskälviskt guidar och hjälper han otaliga vänner av naturen, forskare och amatörer.

1966 Får lov att bifoga till sin samling även fridlysta, genom olyckshändelser omkomna arter, förutsatt att de ställas fram i ett museum som kommer att grundas i framtiden.

1980 Salkio misslyckas i sitt försök att grunda ett naturmuseum i Rovaniemi och han börjar för tredje gången leta efter ett ställe för sin samling.

1982 Naturmuseet, Veikko Salkios naturhistoriska samlingar öppnas i Karleby. År 2000 får samlingen nya utrymmen och namnet Kieppi, Veikko Salkios naturaliesamling.

2003 Förlagsandelslaget Västkusten publicerar Veikko Salkios debutverk Pummanki – Jäämeren suomalainen kalastajakylä ja sen tuho (Pummanki – den finska fiskarbyn vid ishavet och dess förödelse).

29.7.2006 Veikko Salkio avlider efter en kort tids sjukdom. Han var i Karleby stads tjänst och fungerade som föreståndare för sin samling ända fram till sin bortgång.