Fortsätt till innehållet

Uppgifter om vatten

Hållbar vattenförsörjning

Hållbar vattenförsörjning innebär att den är trygg, högklassig, jämlik och kontrollerad. Den utvecklas förutseende och planmässigt.

Karleby Vatten strävar aktivt efter att minska koldioxidavtrycket till följd av dess verksamhet och att skydda vattendragen. Vi strävar efter att planera saneringarna effektivt i samarbete med staden så gator inte behöver rivas upp många gånger under kort tid. Alltid när det är möjligt gynnar vi teknik som inte förutsätter grävning. En av de viktigaste åtgärderna är att rengöra och sanera planenligt. På så sätt undviks exempelvis läckage av avloppsvatten i omgivningen.

Karleby Vatten strävar efter att från sitt avloppsvattennätverk avlägsna dagvatten som onödigt belastar nätverket. Dagvatten belastar onödigt avloppsvattennätverket och ska därför ledas till ett skilt dagvattennätverk. Stora mängder vatten ökar reningsverkets och avloppsvattenpumpverks driftskostnader, exempelvis elförbrukningen. Därtill försvagar en stor mängd dagvatten i avloppsvattnet avloppsreningsverkets reningseffekt. Vid störtregn eller när snön smälter kan avloppsnätverket och pumpverken överbelastas av dagvatten. I sådana situationer kan orenat avloppsvatten hamna i naturen eller till och med i fastigheters källare.

Vattenverkets uppkomst

På 1800-talet fick invånarna i Gamlakarleby, såsom i alla andra städer, sitt hushållsvatten endera från egna eller med offentliga medel byggda brunnar.

Redan 1884 började vattnet i stadens brunn vara så dåligt att man beslöt undersöka dess kemiska sammansättning. Samma år beslöt man också gräva brunnen vid Fabriksgatan djupare och bygga ut den.

1901 berättigade stadsfullmäktige hälsonämnden att förbjuda vattenupptagningen från stadens enda allmänna brunn för annat ändamål än som dricksvatten och för matlagning.

Situationen blev mycket svår hösten 1908 då regnvattenmängden blev exceptionellt liten. Med den inkommande vinterns vattenbrist i tankarna började man gräva två nya brunnar. På drätselkammarens förslag grävdes en av brunnarna vid de s.k. sandgroparna ca 1,5 km västerut från staden i Patamäki. Vattnet i den första brunnen var emellertid dåligt. Däremot var vattnet i Patamäki gott, om än lite humushaltigt.

Brunnen i Patamäki grävdes också för att undersöka om vattentillförseln på platsen var tillräckligt stort för byggandet av en eventuell vattenledning.

Det var vid den här tiden man på allvar började tala om behovet att bygga en vattenledning. Förslaget motiverades delvis med tillgången till användbart dricksvatten, delvis med tillgången till tillräckligt hushållsvatten. Förslaget väckte kraftigt motstånd i stadens konservativa kretsar. Man ansåg det vara rena galenskapen att offra gemensamma medel i ett sådant projekt. Man påpekade, att det vatten som användes inte var farligt för hälsan, eftersom många stadsinvånare uppnått en synnerligen hög ålder och stadens dödlighetsprocent var inte heller avvikande hög. Behovet av en vattenledning blev tydligt också då staden 1908 fick sitt första stora stenhus i tre våningar mitt emot järnvägsstationen. Detta hus, Oy Kokkolinna, försågs med vatten- och avloppsledningar samt en septictank.

1911 föreslog drätselkammaren att man skulle fortsätta med grundvattenundersökningarna vid sandgropen (i Patamäki). Därför tillfrågades firmanamnet Robert Huber om bolaget var villigt att förse undersökningarna med arbetsledning och utrustning. Då bolaget gick med på förslaget och resultaten var goda, och då en specialist konstaterade att vattnet räckte till t.o.m. för en större stad än Gamlakarleby, gavs Fma Rob. Huber i uppdrag att planera en vattenledning.

Byggandet av avlopp hade inletts sommaren 1910. Den första avloppsplanen hade emellertid färdigställts redan 1888. Fastställda stadsfullmäktige beslöt vid sitt möte 10.7.1913 att vattenledningen byggs utgående från Fma Rob. Hubers planer. En anhållan om att få ta ett lån sändes till den Kejserliga senaten. Tillståndet beviljades 18.12.1913.

Produktion av hushållsvatten

I genomsnitt behandlas 6 800 m³ råvatten per dygn vid vattenreningsverket i Patamäki. Vattenreningsverket fungerar med två linjer. Reningen baserar sig på kemisk och biologisk behandling. Anläggningens kapacitet är ca 13 000 m³ per dygn. Det renade vattnets kvalitet har varit bra och det uppfyller social- och hälsovårdsministeriets krav på hushållsvattnets kvalitet samt rekommendationerna.

Hantering av avloppsvatten

Anläggningen färdigställdes 2011 och är till processen traditionell, dvs. en s.k. simultanfällningsanläggning med tertiärbehandling där avloppsvattnet renas kemiskt och biologiskt. Processen är relativt långt automatiserad och anläggningen sysselsätter 5 personer som också svarar för opereringen av Österbottens Biogas Ab:s biogasverk på granntomten. Det genomsnittliga inflödet till avloppsreningsverket är ca 10 000m³/d. Det uppkommer varierande mängder torkat slam, i snitt 200 ton per månad.

Nätverk och verksamhetsområden

Kontaktuppgifter